då, som förr vid skaparorden,
Herren härligt smyckar jorden
med sin godhets rikedom.
Allting liv och glädje andas,
och var morgon ny, som randas,
doft och sång och färgprakt blandas
i naturens helgedom.
Mellan tuvans blomsterkransar
lilla bäcken muntert dansar,
medan björkens gröna fransar
spegla sig i källans rand.
Och de tusen fåglar sjunga,
där på luftig gren de gunga:
“Loven Herren, gamla, unga,
loven honom, sjö och strand!”
Tyst sig aftonsolen sänker.
Av Guds kärleks rika skänker
mogna skördefältet blänker
skönt mot skogens mörka bryn.
Hjorden vandrar hem i kvällen,
och från höga stjärnepällen
strålar över gömda tjällen
aftonstjärnan för vår syn.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar