Lagerlös segrare

"Ja, Pettersson fick rätt. 

Han sade för tre år sen - och har sagt upprepade gånger... 

Men han blev nedklubbad!" 

Den, som har aningens lykta,

besjunger sin väg för de andra

räknebestyrarna kalla,

vilka begrunda med flit.

Narrar ibland de förryckta,

ofta i hån få de vandra,

tills det blir häpnad hos alla:

Hur ha de nått ända dit?

Vägen i krökningar gick,

ej med linjal och bestick,

gick som i virvlar och ringar...

Men när de plantat sin flagga,

blir det bevisat, anagga,

att de gått rätt - och då klingar:

Bravo - som skott i en prick!

Den, som har aningens lykta,

sitter bland små kommittéer,

kloka voteraregossar,

alla med sundaste blod.

Tittar på planer förryckta,

ropar: "Förnuftigt bete er!"

Strålen ur trollyktan blossar -

milslångt dess ljusflöde tod.

Varnarens rop mot beslut

tystas med: "Tack, och vet hut!"

- "Ja, men jag ser!" - "Ser i syne."

- "Bråddjupet planerna rubbar..."

Ordförarn småler och klubbar -

- - -

Segrare - blekt blev ditt tryne,

när det till avgrunden gick!

Skräm dem att följa dig då!
Eller ställ lyktan i vrå!

Värm dig och vedstickor spänta...

Småle förutan att håna.

Sanningen en gång skall dåna!

Sitt där och vissna och vänta,

lagerlös segrare grå!

B Sjöberg: