100 år sedan Södergrans död: Rosor

 

Världen är min.

Vartän jag går

kastar jag rosor åt alla.

Konstnären älskar varje marmoröra som uppfattar hans ord.

Vad är mig smärta, elände?

Allt störtade tillsammans med ett brak:

jag sjunger.

Så stiger smärtans stora hymn ur ett lyckligt bröst.

E Södergran: