Om tusen år

En dallring i en fjärran rymd, ett minne

av gården, som sken fram bland höga träd.

Vad hette jag? Vem var jag? Varför grät jag?

Förgätit har jag allt, och som en stormsång

allt brusar bort bland världarna, som rulla.

V v Heidenstam: