yvs ej du, att älskad bli!
Kvinnan icke eder känner;
hennes tro är poesi.
Älskas icke hon tillbaka,
om ej hoppets morgon gryr,
kan hon sällhets dröm försaka,
blott dess ideal ej flyr!
Stormande i verldens vimmel,
svindlar mannen mången stund,
då i kvinnligt hjärtas himmel
står hans bild på azurgrund.
Skönt, i oskuldsglans bevarad,
gömmer hon hans rena bild,
som, i himmelen förklarad,
den en gång skall stråla mild!
Sköna spegelbilder, stannen
— livet er förstöra plär!
O! hur herrlig vore mannen,
liknade han bilden där!
T Knös:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar