Ödesfången

Ovan dig fjällets ättestup,
nedom dig havets jättedjup -
här i de svindelbranta
marternas mörka lid
är mellan obekanta
makter ditt liv på glid.

Mötte din blick och varseblev
töcknet av skräck som kring dig drev;
blek i den oberörda
skymningens månmagi
bar du din bittra börda
stum som en stod förbi.

Fjärran från vardagsvana ord,
långt bortom myllrets plana jord,
högt ovan allt som hyser
oss på förtroligt vis,
stigen du trampar fryser
hård som kristall av is.

Ovan dig fjällets trolska stup,
nedom dig havets dolska djup -
bunden vid branten skrider
sömngångarblint din fot,
under det rymden vrider
tyst sina tomma klot.

H Blomberg: