Vaknatt

Vad en vaknatt
ändå gömmer.
Allt förstummat
talar då;
allt du saknat
och försummat,
allt du drömmer
om att nå.

Kära döda
dig besöka;
möten glittra
som du glömt;
och ur snöda
år och bittra
ögon söka
än dig ömt.

Allt som välver
dolt av dimma:
då du gråter,
klarnar det,
och det skälver
plötsligt åter
i en strimma
evighet.

H Blomberg: