I själva stormen hör du Skaparns röst;
men evig rätthet speglar blott ditt bröst.
Vem skapte detta? Han, som skapt naturen.
Det ges en Gud, om du är mer än djuren,
om du i sorgens da’r, i ålderns höst,
i dödens stund, begär en högre tröst,
än dig kan ge den värld, där du är buren.
Se våldets, slumpens, elementens spel,
se offrens mängd, för själva lagen fällda,
och tro en slutlig räfst, som allt skall gälda.
Med stoisk stolthet vill du, kall och stel,
stå vid din dygd och trotsa alla öden.
Vad är din dygd? Vem tyder den? Blott döden.
F M Franzén:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar