Jag vet ej vad jag tackar för, jag vet ej vad det är
som gör mig denna sorgsna jord så obeskrivligt kär.
Nu strömmar våren ned ur skyn med sånger, doft
och ljus.
Det lyser blitt kring varje liv som i ett fadershus.
Jag famnar dig, du goda värld, som vaknar ung
och vän!
Vad mäkta alla mörka år mot detta gyllne sken!
Jag vet ej vad jag tackar för och vet ej heller vem.
Men jag är obeskrivligt glad att jorden blev mitt
hem.
J Hemmer:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar