Gryning

Det gryr, det gryr. En glimt av ljus i öster
trängs mellan blocken in och mellan kramporna
i nattens mur. Nu kisa sömnigt lamporna,
och tunt och höstligt klinga våra röster.
Ännu en natt försvinner med sitt hägn.
Det gryr. Och doften utav fallet regn
sig tränger mellan ljusnande gardiner.
Törhända går en vårvind över landen,
törhända bär den saltskum ifrån stranden,
där stora vågor gå och solen skiner.
Törhända nu skall morgonljuset bända
en rämna uti mörkrets tjocka mur
och våra själar föra därutur.
Men våra ögon skulle ljuset blända.
För oss det finns ej mera ett törhända.
Se, framför oss är blott en beta bröd,
och fängelset, där mångas kedjor skramlat
och alla tomrum, där vi ofta famlat
i ångest kring och febernätters nöd.
Och dagen gryr. Och dagen gryr så grå som damm som samlat
sig över ögonlocken på en död.

F Heller (G Serner):