nattens flod upprunnen,
åter till det trötta
och försagda hjärtat strömma
ångestens och tvivlets böljsvall. -
Hjärta, jag vill vagga
dig i ro, vill mana
dig vid dagens alla
skönhetsbilder njutna
att bli stilla,
att förtrösta och förlita.
Hjärta, jag vill minna
dig den rena klara
morgontimmens glädje:
mot det daggigt blåa
doftande himmelsfästets
stora dunkla blomma
sjöng du, sjöng du
from din lovsång, livets
varma tacksamma sång!
V Ekelund:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar