O, bleve den strålande salen,
o, bleve den hastigt förbytt
till tysta, ensliga dalen
där sälla timmar ha flytt.
O, vore den mjuka divanen
min kära mossiga sten,
och mattan blommiga planen
och lampan kvällssolens sken!
O, vore var vinkande tärna
en smärt och vitstammig björk,
var viskande herre, hur gärna!
en gran, som susade mörk,
musiken fåglarnas kvitter
och sorlet böljornas sång!
Men här i salongen jag sitter
och tiden göres mig lång.
T Knös:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar