fånge i revbenens bur,
håll dig blott stilla, var så god,
och tänk ej mer på amur.
Darra ej längre, tag det svalt,
sköt blott i ro din plikt.
Slå dina slag, reglerat, normalt,
blanda dig ej i min dikt.
Driv mig ej ut i ångest att gå
om nätterna, dignande tungt.
Bed ej om det, du aldrig kan få,
ligg i min bröstkorg lugnt.
Gnag ej så hungrigt, är du snäll,
du äter mig tom, är jag rädd.
Somna drömlöst in varje kväll,
kasta dig ej i din bädd.
Jag har ju fläckfritt prästbetyg
och jag har betalt min skatt,
men ändå du darrar och drömmer i smyg
och väcker mig varje natt.
Andra hjärtan slå punktliga slag,
men du skall då krångla jämt
och värka där inne natt och dag.
Det är ett bra dåligt skämt.
E Lindorm:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar