när sommarn överglänser all begäran,
nog retar dem som ständigt har den läran
att allt är grått som grus och surt som syra.
Med munnar gapande som i förfäran
lär de sig nu att tungan bättre styra.
Upp väcks vi till en ny, högtidlig yra
när solen värmer. Anna, har den äran!
Det är ju sant, förstås, att tiden rinner;
snart samlas även vi till våra fäder.
Trygg är blott den, som livets ursprung finner.
Rikt är det liv som lyser upp och gläder,
öst möter aldrig väst och sommarn svinner,
men tron och hoppet står i alla väder!
* * *
Om tid man för pengar begärde,
vad var ett decenniums värde?
Ja, därom må tvista de lärde,
men lycka nu till med ditt fjärde!
A Holmberg:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar