Vårsol blickar
vänligt ner,
glatt hon nickar,
skönt hon ler,
skänker sippan
liv på nytt
när från klippan
isen flytt.
Gräset spritter
upp så grönt,
fågelns kvitter
klingar skönt.
Allt sig gläder:
det är vår!
Högtidskläder
ängen får.
Bönen stige
då till Gud
och invige
med sitt ljud
glada vårens
korta stund,
under årens
snabba rund.
Må då fröjden
lyfta mig
upp mot höjden,
Gud, till dig!
Böj mitt sinne
själv därvid,
bo därinne
med din frid.
Låt min tunga
röra sig
till att sjunga
glatt om dig.
Dig jag prise
i mitt bo
och bevise
så min tro.
L Sandell:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar