Det var den sista julen du var med.
Vi skulle ut och gå. Mot kväll det led.
Ur mörkret steg ett tövindssorgset brus,
och du sprang före oss i gårdens grus.
Du sprang och ropade - en glädjedrill
av bara lycka för att du var till.
Jag hör i afton sällsamt fjärranfrån
ditt klara rop och blåstens grova dån.
G M Silfverstolpe:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar