Mor

Mor! - Skall jag välsigna eller förbanna
den dag du födde mig?
Jag fick nånsord och stenar
och pinande dagar av livet.
Jag får väl aldrig vad jag drömde om.
Men - jag fick ju se stjärnorna,
jag fick se jorden
och all naturens bävande vilda härlighet!

Mor! - Mina händer sträcker jag mot dig
tyst till ett tack för allt!
En gång var du ung
- du var majsång och stjärndröm som jag - - -
I tårar gick du leende och offrade allt du ägde
- drömmar och krafter för oss.
Livet gav dig tunga, hårda slag
- du teg och tog och jollrade med oss...

Mor! - Bara ett tack har jag,
ett ord och två heta gossehänder!
För svält och tunga tårar,
för smekningarna och ditt röda hjärta
bara ett tack...

R Jändel: