I denna kväll gå tusen barn i hungerns vånda
och tusen själar djupt i ensamhetens kval.
Ur öde djup av svarta vindar buren
det stiger upp en sång om smärtor utan tal.
I denna natt är hemlöshetens börda
hård, tung som bly av en förtvivlans bitterhet.
I denna långa natt, åt frid och endräkt helgad,
bär sorgen i sin blick all årets hopplöshet.
O alla ni, vars läppar högt bekänna
försonaren, som gav sitt liv för världens nöd,
vi bära ni ej ut i kväll och offren rundhänt
er oförtjänta glädjes hela överflöd?
O alla ni, vars blickar stå mot framtid vända,
över vars hus gå stora tankars flykt,
vi glömma ni det mörka nu vari ni leva,
den hemlöshet, som står i kväll mot porten tryckt?
O alla vi, som älska högt de sköna orden,
vi som åt drömmen om en gärning stolt oss glatt,
varför bli orden aldrig kött och varför göres
vår gärning ej i dag - i denna natt?
R Jändel:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar