En folkskollärare, som talar till barnen
i en by på landet,
är i alla händelser tillförsäkrad
ett nödtorftigt uppehälle
av allmänna medel.
Men en diktare,
som talar till en hel nation,
och understundom till flera generationer,
han är hänvisad till den privata välgörenheten,
om han inte vill svälta
eller bli vedhuggare
(vilket vore det allra bästa,
diktare finns det så gott om).
Folkskolläraren i alla ära,
men diktaren kan också vara nyttig.
Det är inget att göra åt saken,
det är som det är.
Tiden är folkskollärarens,
icke diktarens.
R Jändel:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar