Uppe vid Vitmossegölen, där änderna snattra,
börjar mitt lopp. Jag skyndar i lekande brådska
genom min dyiga bädd. I den tidiga morgon
tillrar jag blänkande fram vid Bengt Mjölnares stuga.
Bikupor stå där i solen och framför dem växa
libsticka och georgin. Här det händer att barnen
komma och bada ibland i mitt klarbruna vatten.
Sedan jag mörknar igen och blir mera högtidlig -
genom den sidlänta mark under alar och pilar
flyter jag stilla och djup, lik ett tövande stråkdrag,
gör så ett bågnande fall och är ute i ljuset -
upptar en klingande rännil från bergen och risslar
smekande hän genom ruggar av älggräs och måror.
Torparen Peter kommer vid middags och vattnar
husbondens hästar. In genom blommande ängar
ormar jag. Sånglärkan höjer mot himlen mitt eko.
Allting jag ler emot, speglar och skyndar mig bort från,
ingenstäds stannar jag, förrän när aftonen varder,
djupnande afton. Tigande, samlad och sval jag
sjunker till vila... Nymånen står över havet.
R Jändel:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar