Vid havet

Ner genom blommande snår av slån jag mot havet går.
Aftonens stora frid strömmar omkring min panna.
Himmeln sin gyllne prakt lugnt över havet sår.
Här vill jag stanna.

Ljusterfiskares facklor irra kring sovande skär.
Blänkfyrar glimta till, hälsande ur sitt dunkel.
Svalt och högtidligt tungt dyningen vaggar här
säv och ranunkel.

Heliga minnenas ljus blänka för ögat igen,
som på ett altar nyss djupt under sand begravet.
Svalka det är att stå trött efter vandringen
åter vid havet.