Gotik

Såg du det gamla Strassburg?
Steg för din tjusta syn
luftiga Münstertornet
växande upp i skyn?

Blicken, som återkommer
yr av sin himmelsfärd,
ser sig ej mätt på fotens
mejslade bildervärld.

Erwin, den ädle mästarn,
började tåligt from
forma i gråa stenen
skogar av blad och blom.

Andra i samma starka,
glödande tidevarv
togo av föregångarn
mejsel och tro i arv.

Hundra och åter hundra
for bortom ögats gräns
ännu i minsta prydnad
mästarehanden känns.

Mången förträfflig konstnär
här i förgätna år
skapade tyst och träget
bilder, dit blick ej når,

slösade osedd skönhet
högt ovan jordens mull,
villigt sitt namn åt glömskan
gav för det helas skull.

Generationer strävat
så mot ett enda mål:
spetsen, där mödan vilar
ut vid sin tros symbol,

spetsen, där gyllne korset,
tvaget i eterns älv,
firar det helas seger
över ett jordiskt själv.

Dårskap! så menar tiden,
färdig att allt bele;
eljest det kallats fordom
leva för en idé.