och ej är känd!
Om ej dess glans blir högt upptänd,
så blir dess ro av falska lågar
dock aldrig bränd.
Gud vet, I hjältar och I kungar,
vad lön I fått!
Ert lov bland oss är ganska smått:
ert största verk av minsta ungar
nu lider spott.
Kom hit, du som i lyckans strålar
var högst berömd!
Kom också du, som levde gömd!
Er bägges heder lika prålar:
ty han är glömd.
Så kom då, stilla gömda levnad,
och bliv min ro!
Om Iris är av samma tro,
skall sinnets ro med kroppens trevnad
få sammanbo.
O v Dalin:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar