narrar stora guldberg lova!
Lät man lyckan i sitt hov
folk med fåfäng prakt begåva!
Lät gå i fred som uti krig!
Detta skall ej bekymra mig,
blott att jag får sova.
Vad är jag därmed betjänt,
vem som den intrigen driver?
Vem blir råd och president,
vem kan län och titlar giver?
Lät dem man dras, var få sin släng,
blott att jag i min sömn och säng
obekymrad bliver.
Om man adlig sköld och glav
i tre alnars namn vill föra,
om en utstofferad slav
vill till hovs med andra köra:
skall mig ej bry; ogräs må gro;
blott att jag i min säng med ro
sover på mitt öra.
Att i grälpedanters fjät
våre lärde gå så många;
att man vill i Wolffens nät
Gud och evigheten fånga:
vurmarnas sorl går jag förbi,
blott mina sovestunder bli
roliga och långa.
Om poeters frejd består
däri, att dess namn bli tryckte;
om i vår tid guldet rår
mer än samvet och gott rykte;
om det så går, lät det så gå,
blott mina ögon roligt må
bli av sömn tillykte.
Om vårt fruentimmers smak
är i lappri fin och läcker;
om dess kjortlars vidd och brak
upp till riddarhuset räcker;
om de ha hopp, kärlek och tro,
bryr mig ej, när ur sömnens ro
ingen mig uppväcker.
Lät man ämbetsfolkets nit
vara trolös, snål och grymmer;
lät man köpman få kredit,
fast dess mynt ur pungen rymmer;
bonden må bli later och stygg,
blott att jag alltid sover trygg
utan världsbekymmer.
O v Dalin:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar