Ske ej min vilja, Herre - den är svag
och alltför barnslig. Tryck din törnekrona
djupt i min panna, fast av kval jag skriker!
Av dig jag är, låt mig med dig försona.
Det kan väl vara, Gud, att du kan ge
åt någon all din lycka utan smärta,
att du kan uppta någon utan jämmer
och trycka stilla till ditt stora hjärta -
men jag är oren, jag är ömkligt svag
och alltför ofta gick i dyn jag ned mig.
Så hör ej mina fega vardagsböner,
min Gud, om du har menat någon med mig!
Din vilja ske! Tryck ned din törnekrona
i pannan djupt, tills jag i ro får somna,
tills jag får leende emot ditt öga
din rätta mening fatta och fullkomna.
R Jändel:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar