och stannat upp en stund
på Stora torget.
Kring gamla huse med sneda vinklar
står doften tung av
hägg och äppelblom
och vita båtar
lägger till i hamnen.
En sann idyll
försäkrar de som bor här,
ensamma kvinnor,
frånskilda och änkor,
folk med pension
och internatelever.
"Här bor en konstnär",
viskar guiden ivrigt,
"och här bor skalden den berömde..."
En syn för guider! Poeter
är poetiska och galna eller hur?
De hör idyllen till.
Och tvärtom?
En vacker morgon går idyllen sönder.
Pikanta ting:
delirium och horsbrott -
fast fasligt lite angenäma
i bekantskapskretsen.
Och harmset ökar
musslan sekretionen.
Irritationen isoleras
umgängesvant
inom ett skal av oskuld.
Hel är åter idyllen.
Len är pärlors gemenskap.
R P Olofsson:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar