Vi släpade sten i Sahara
att bygga en hög pyramid.
Vi gingo i Bacchi skara
i fornglädjens rusiga tid.
Sen stängde vi in oss bak murar
och målade fönsterglas
och syndens och nådens skurar
vi kände i säll extas.
Ej längre vi ville oss risa
och droppa vax på vår arm,
vi sjöngo vår höga visa
me´ns ännu vår håg var varm.
Vi kämpade manligt och modigt
med penna, pensel och svärd,
vårt kött och vårt sinne var frodigt
och kring oss en lockande värld.
Sen dvaldes vi helst i salonger
bland puder och sidenstass
i bandrosor och robe-ronder,
och vår tunga var sirlig och vass.
Sen vaknade romantiken,
en fläkt ifrån flydda dar,
då ryttarens horn över viken
ett bud till stolts jungfrun bar.
Nu köpa vi järnvägsbiljetter,
och på sociala problem
vi tänka i sömnlösa nätter
och drömma om egna hem.
H Löwenhielm:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar