där sjunger en utvald sumprunkarkör
i en fallfärdig tobakslada.
Dit hava de flyktat från grändernas kamp,
från dagens tröstlösa gråväderstramp,
att en stund vara hjärtligen glada.
Där hava de tillrett ett kostligt mål,
där doftar en kryddad och ångande bål
av rom och brännvin och mumma.
Nu fatta de falnade händer i ring.
Urspårade gubbar nu virvla omkring
i takt till en rämnande trumma.
Deras själar är nötta. Och ögats brand
har släckts av livets strypande hand.
Deras ryggar är krökta och skeva.
Nu hava de unnats en stund av lek,
en afton med ångande vin och stek -
av ett liv som de bakvänt lärt leva.
H Löwenhielm:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar