som vän av Polen och entusiast,
då heta hjärnor lade råd i hast
hur grundligast man skulle knäcka jätten.
Jag minns nu icke riktigt alla sätten,
men hos de fleste stod den tanken fast,
att vore Polen tjänt med något vasst,
så vore vassast svenska bajonetten.
Där föllo ord! Högt svällde talets flod
och bar som guldsand ungdomshopp och mod.
Då knöts var hand, då flammade vart öga.
Jag stod i fönstervrån -- mitt hjärta brann --
på aftonhimmelen, den mörka, höga
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar