»så där 1730,
då var flickan, kära Betti,
ärbar i sitt triumfant!
Ingen smörja fanns på skinnet,
fladdrigt bjäfs man då ej bar,
och hos vackra könet sinnet
stadigt som robrongen var.
Allting är sig olikt nu —
andra tyger, andra seder!
Tunna tafter, liten heder,
så hos flicka som hos fru!
Skamlöst skick och djärva miner,
oblyg gång på lustans stråt,
fräckhet, smink och musseliner
följa våra dagar åt."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar