Diktarna

En sollös barndom, sådan som de få,  som sent av sorgsna famntag fötts,  och vilkas ungdomsår förötts  i salar utan sång, på gator grå:  i s...

  Lägg icke blommor, band och fransar på vården över deras ben, ej livet gav dem sköna kransar men sten. På vårdarne lägg sten! Så gjorde fä...

Två spiror sträckta mot höjden ur stadens vimmel.  Två armar ur mörkret räckta mot stjärnfull himmel.  Jag går och går. . .  Febrigt mitt tö...

  Den grenar sig, jättepolypen, i under- och överklasser. Den fasetteras i massor, garvare-Kleons-typen. Han allestäds kommer till syne med ...

Barndomens sommarkvällar, mörknande, måneblanka,  djupa av sällsam ro, ännu jag minnes er.  Aldrig skall sommarns mognad så jag förnimma mer...

Så glömmer jag åter trötthet och hat  för vårens ömma dyrkan,  liksom en gammal ärrig soldat  som faller på knä i kyrkan.  Jag har slitit hu...

Vårfrudagstidens lätta, vita dager  ännu en gång igenom fönstret flödar.  Över mig själv som över allt omkring mig  den mjukt och vänligt fa...

Till himlen kom en morgonstund ett barn  och stod vid porten still.  Den öppnades — ur silverljuset ljöd:  "Kom in, du hör här till...

  Som en blågrå putsvägg skymmer himmeln väster.  Vintermånens cirkel snörs av kölden åt.  Hårt mot solnedgångens smala, gula rester  står, ...

    (Medeltida målning i Täby kyrka) Tills Saulus helt förvandlades  han hat och mordlust andades.  Ja, Jesus nästan stenades  (Joh. 8:59, 1...

Vi leva under tecknet av en fråga, vänner:  Skall allting mänskligt strypas under bödelshand?  Se mördaren och soutenören blivit helgon,  me...

Vi vämjes inför alla ord —  tomma, haltlösa, fega,  till intet förbindande —  alla vägar höljer de in i dimma.  Vi är trötta på de kringres...

Den väg som leder till frihet blir hårdare dag för dag.  Då krävas tapprare hjärtan, då krävas hårdare tag.  De hårda hinder som skymtat i f...

  Med mina barn jag gläds, då snön faller vit över taken: kälkföre ger det åt dem, kyla och ro ger den mig. Vinterskymning och snö äro hemli...

Mest av allt minnas vi några ställen  där vi plockade blommor med ivriga händer, där höet doftade av jord och honung,  där vänners förtrolig...

  Till himlarna når din barmhärtighet, Gud, din trofasthet når dina skyar,  din rättfärdighet är som väldiga berg  som omgärdar städer och b...

  En ringa skara äro vi, men mäktiga och rika: En var är svensk, en var är fri och man för sig tillika. Vi äro av en ringa kast, men ha i vå...

Härmed förklarar jag högtidligt och i vittnens närvaro att jag avsäger mig rätten till min blommande värld vid havet,  till ekarna med de s...

Tiden gör oboteliga skador, oförsynt dess makt på allting rår. Glest och grånat är grevinnans hår, ingen minns, när greven hade vador, chape...

Till minnet av en finsk revolutionssoldat » En brottsling!» säger borgaren som går förbi hans grav,  »en sådan där, vars lik man spottar på...

Å, det är som jorden i en stilla bävan låge  efter fimbulvinterns fasor, efter frostens hårda domning —  jord, jag ser dig som en jungfru s...

Din blick mot stjärnorna, din hand i min,  ditt hjärtas längtan mot det fjärran blå!  Ditt hela liv en doftande jasmin,  vars doft skall sta...

  Till   vapen, kamrater! Se, viggarna ljunga, och stormmolnen vältra sig, brandröda, tunga ur öster, där nyss man en ljusning förnam. Ur gr...

Det tändes en stjärna i natten,  en natt full av syner och sång.  De vise som sökt efter stjärnan,  de följde dess strålande gång. Vi söka ...