Diktarna

En samling av hög och låg poesi - men inte av rubb som stubb.

söndag 15 november 2009

Jag haver nog

›
På dörrn du manande och envist bankar: Kom ut och se! naturen vaknar snart. Det kvittar mig: Jag instängd lycklig vankar. Det flyger fåglar ...

Kvällshimlen bär

›
Kvällshimlen bär färg utav mörker och ros. Ensam jag är, timmarna rinna sin kos. Räknar jag år räknar jag sår räknar jag mörka bekymmer. Ens...
lördag 14 november 2009

Shakespeare

›
Har du sett dockors spel på skådebanan? Små, sirliga personer träda upp och gå och stå och handla och framställa därmed en liten artig mänsk...
fredag 13 november 2009

Höstens dagar

›
Höstens dagar äro genomskinliga och målade på skogens gyllene grund... Höstens dagar le åt hela världen. Det är så skönt att somna uta...

Skogsskövlingen

›
De plundra dig, mitt land! De sälja dig. De slita av din varma vinterklädnad, som drinkaren med fräcka händer säljer sin moders tröja ...

Nattyxne

›
Över dig, yxne, älskogsört, susade Veneris flyende skört, daggen som lopp av den vita foten göt dig i roten sin vårliga vört. Daggig hon kom...

Språken

›
GREKISKAN Sångmön älskar dig högst, ty modersmålet är kärast. All den Olympiska ätt, Gracerna talte som du. Troget, som klädningen fäst uppå...

Prästvigningen

›
Den fromma skaran tränger till altarfoten re´n och vitklädd oskuld hänger sin mantel på varen. Med knäppta händer flyger den rädda bönen hän...

Skaldens morgonpsalm

›
Sol, som från mig flytt! Över bergens topp lyfter du på nytt strålig hjässa opp. Jag vill bedja med de myriader. Hör mig sångens...

Hjälten

›
Varför smädar du mig ständigt, ögonblickets lumpna skara, utan vilja, utan märg? Fånga fjärlarna behändigt, men jag ber, låt örnen fara ...
torsdag 12 november 2009

Havet

›
Salt, bittersalt är havet, och klart och kallt. På djupet multnar mycket, men havet renar allt. Vilt, rovdjursvilt är bränningens glittrande...

Triumf att finnas till

›
Vad fruktar jag? Jag är en del utav oändligheten. Jag är en del av alltets stora kraft, en ensam värld inom miljoner världar, en först...

Mjältsjukan

›
Jag stod på höjden av min levnads branter där vattendragen dela sig, och gå med skummig bölja hän åt skilda kanter, klart var där uppe, där ...
onsdag 11 november 2009

Landet som icke är

›
Jag längtar till landet som icke är, ty allting som är, är jag trött att begära. Månen berättar mig i silverne runor om landet som ick...

Sorg och glädje

›
Sorg och glädje båda bodde i mitt hjärta, sorg i ena kammarn, glädje i den andra. Oförsonligt skilda rådde än den ena än den andra ensam. Se...

Den enda stunden

›
Allena var jag, han kom allena; förbi min bana hans bana ledde, han dröjde icke, men tänkte dröja, han talte icke, men ögat ta...
onsdag 4 november 2009

Oxen i Sjöga

›
Biskopen drog till Sjöga, borterst upp i sitt stift, steg i stolen, sken som solen, tydde den heliga skrift. Bönderna lyssnade stumma. ...
fredag 30 oktober 2009

Höstpsalm

›
Jag såg en rosenbuske, stänkt med blod, jag såg ett rep som gnagt en tiggarländ, och jag gick dädan, kvalmig i mitt mod av dödbenskult och m...

I älgtiden

›
Han kommer var natt till en havrevret; från torpet man sett var han betar, den väldige best, som med svett och förtret jag fåfängt om ...

Cantilena communale

›
Med en maklighet, som sinnet söver, skutan glider genom öppna bron. Varsamt vattnet fransas fram i fören, sammanblandar fragg och blanka öre...
onsdag 28 oktober 2009

Vårlåt

›
Göken på ängarna gal i sena natten, löken på sängarna blomstrar vit och röd. Forsen kring stenarna sprutar mjölkvitt vatten, porsen och enar...

Vårskymning

›
Den ena kom från slottet, hon smög i trädgårdsvrår mellan örter och snår, som ångade och drömde i skymningsljuvlig vår. Där fiskar nyponhull...

Du ler

›
Du ler med vita tänder och läppars röda glans, och blickens ny sig tänder, som aldrig nedan fanns. Du gördlar dina länder med samma lätta hä...

Fäderna

›
Ej finns deras namn på hävdens blad - de levde i ringhet och frid - men jag skönjer ändå deras långa rad allt upp i en urgrå tid. Ja, här i ...
tisdag 27 oktober 2009

Tiga och tala

›
Varföre skulle du mässa också din själs litania, också din sorgs miserere? Hånande ögon bevaka den, som har blottat sin sorg. Stoltare vore ...
‹
›
Startsida
Visa webbversion
Använder Blogger.