lördag 5 maj 2012

Vårt fosterland

Ej med stora later och starka ord
skall du visa kärlek till hemmets jord,
nej, med handen på plogen
och med slagan på logen
och med tankens kraft vid ditt arbetsbord.

Fosterlandet blir vad du gör det till,
blir så ljust och fagert och rikt du vill.
Det är du, som bebor det,
av din gärning beror det:
fosterlandet blir vad du tror och vill.

Ej är Sverige fattigt, ej mörkt, ej kallt.
Det var järn i jorden, när drivan smalt.
Och i sommarnattsljuset
rodnar rågen vid suset
av den svenska furan, som hägnar allt.

Snöland, solland, lyssna, kring skär och strand
sorla tusen böljor, dem kölden band.
Tusen vaknande unga
viljor verka och sjunga,
och det röjs, det plöjs i vårt fosterland.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar